Vad vet jag?
Men det känns som om världen blir allt mer kriminell.
Minns när jag var ung.
En uppjagad kompis ringer mig och behöver min hjälp.
Lojal som man var, ställde man såklart upp!
Möter upp honom vid en undanskymd gata, med anslutning till en betongtunnel.
Med sig har han massa rengöringsmedel och en hink med vatten.
Stressat börjar han berätta om vad han har gjort.
Han har på två vägskyltar strukit över vägnamnet och istället skrivit "Fittvägen" samt "Kukvägen".
Dessutom, DESSUTOM, har han ritat ett manligt könsorgan, på en betongvägg.
- Någon kan ju känna igen min handstil! Vi måste tvätta bort det här, Joel!

Sagt å gjort. Där står vi och skrubbar bort klottret så gott det går.
Ungdomens oövervinnlighet har ersatts av en touch av ängslighet.
Det våldsamma brottet ska bli ogjort.
Vi får bort det mesta, men kuken på betongväggen får vara kvar.
Den kan ju ändå inte polisen koppla till honom?
Dom kan väl inte ta in massa personer på stationen, som får sitta å rita kukar?
Nej, så kan det ju inte vara.

Sedan fortsatte livet som vanligt. Ingen polis kom och på skolgården halade man upp fuck you-fingret varpå ens antagonist svarade med att sätta upp sin handflata och säga "spegelbild".
Kanske drog man upp fingret igen och möttes av ett "stjärnstopp".
Sedan stannade det där.
Idag stannar det med en pistol, i en skola, och döda människor som följd.
Så många regler och spärrar som brutits på vägen.
Sorgligt.
Och medan toppstyret i världen söker svaren på det mest värdefulla, så som effektiva lösningar och hur man kan tjäna så mycket pengar som möjligt - för att sedan ställa sig frågande till att: "Hur kunde den här massakern hända?".
Då kanske man borde inrikta sig mer på det som verkligen är det mest värdefullaoch roten till många problem.
Människan själv.
Så som trasiga ungdomar och människor som kanske behöver lite extra stöd.
Men vad vet jag?