Tidsbovar finns det gott om i vårat samhälle.
I mataffären framförallt.
Där stjäl människor extremt mycket tid av mig.
Nu pratar vi givetvis om när det handlar om att betala. Du vet, du står i en kö och väntar och väntar. Anledningen till att du står där är för att du ska betala dina varor.
För att få gå hem med det du ska köpa behövs alltså antingen ett bankomatkort eller pengar.
Det är ju inte så svårt? Det går ju ganska snabbt att betala också.
Men inte för en del.
Dom har lagt upp sina varor på rullbandet. Står som fån och väntar på att kassörskan ska slå in alla varor. Därefter säger hon den totala summan.
DÅ.
Ja först DÅ, ramlar den där polletten ner.
”JAG MÅSTE BETALA, VART ÄR MINA PENGAR/MITT BANKOMATKORT?”.
Leta, leta, leta. Nånstans i väskan borde ju plånboken finnas.
Detta tar tid.

Jag handlar i snitt ungefär 4 dagar i veckan. I snitt stjäls det cirka 30 sekunder varje gång eftersom folk inte har cashen redo när det är dags att betala.
Dags att räkna lite nu, tycker jag.
Det stjäls 2 minuter för mig per vecka. 52 veckor på ett år. Oj, nu är vi uppe i 104 minuter.
Cirka 1,5 timmar per år alltså. Om 36 år, har jag alltså blivit bestulen på TVÅ hela dagar.
Jag lovar, skulle man gå fram och fråga någon om den har lust att stå i en matkö i två dagar i sträck, skulle svaret alltid bli: ”nej, det har jag inte tid med”
Själv har jag inte tid med saker som så lätt kan undvikas!