Imorgon ska jag skoja till det lite med Ica.
Först ska jag klä ut mig till en präst. Sedan ska jag gå dit och köpa en prästost.
Hysteriskt kul, jag vet.
Sedan ska jag styla om mig till en greve och gå dit igen. Och köpa grevéost.
I samma kassa ska jag handla också.
Därefter kommer jag att gå hem. Sätta mig ner och stirra på mina två ostar och tänka:
Fy fan vad dumt, det här gör vi inte om Joel!
Fy fan för att åka på ett internationellt grevemöte förresten.
Det kan ju så lätt bli väldigt fel.
Man är lite sen till mötet. Lite stressad och nervös över att engelskan är lite knagglig.
Som den lustigkurren man är vill man ju ändå göra en fullvärdig entré, så man slår upp dörren till mötet och skriker: THE COUNT IS IN DAAAA HOUUUUUSE!
Problemet är bara att count råkar bli cunt och ja..
nä, ska nog bara klä ut mig till präst imorgon. Och bara gå in på Ica och lägga mig bland prästosten.
Man behöver inte göra det så jävla märkvärdigt alltid.
tisdag 28 oktober 2008
Pizzasallad!
Ni vet väl att pizzasallad är en svensk uppfinning?
Har sökt med ljus och lykta efter att få till en intervju med uppfinnaren.
Efter många om och men, fick jag till en intervju.
Joel: Så det var du som uppfann pizzasalladen?
Uppfinnaren: Ja
Har sökt med ljus och lykta efter att få till en intervju med uppfinnaren.
Efter många om och men, fick jag till en intervju.
Joel: Så det var du som uppfann pizzasalladen?
Uppfinnaren: Ja
onsdag 22 oktober 2008
Hej alla!
Nu är det ingen som frågar "Hej, hur är läget?" längre, utan den vanligaste inledningen är "Hej, när ska du uppdatera din blogg?"
Lugna er!
Imorgon klockan 18.00 kommer jag att göra en jätteuppdatering.
Håll till godo.
Lugna er!
Imorgon klockan 18.00 kommer jag att göra en jätteuppdatering.
Håll till godo.
fredag 17 oktober 2008
Jag är från Stockholm
Skulle skriva lite om hur jag representerar Stockholm ute i landet.
Följ med på min resa, suckers!
Det börjar redan på SJ-tåget mot okänd bondhåla.
Personen bredvid försöker inleda ett sånt där patetiskt samtal om allt och ingenting.
- Vad heter du?
Jag bara stirrar på henne, som om hon är helt dum i huvudet, och svarar:
- Jag är från Stockholm.
Redan här blir situationen lite obekväm. Dum-i-huvudet-känslan har nu förflyttats från henne till mig. Men vad spelar det för roll? Jag är ju från Stockholm.
Brukar här slänga upp mina utskrivna papper från "Allt om Stockholms" hemsida. Allt för att verkligen visa att; här har vi å göra med en riktig stockholmare.
Väl framme styr jag kosan (nej, inte kossan) rakt mot en random person som ser sådär härligt lantis ut.
Dags för första frågan.
- Vart ligger tunnelbanan i den här lilla, lilla "staden"?
Innan lantisen har hunnit svara, börjar jag gapskratta och häver ur mig:
- Nej, just det. Ni har ju ingen hahahahahahaha
Nu har man alltså redan hunnit charma staden. Förlåt "staden".
Dags för något att äta.
Mot den lokala korvkiosken.
- Vad får det lov å vara? undrar gubben i korvkiosken.
Fan, man hör ju knappt vad gubbjäveln säger med sin grötiga dialekt. Men låt gå.
- Jag tar en korv, eller nej förresten. Jag köper hela jävla kiosken, jag är från Stockholm!
Kylig stämning, men korvfan får man ju iaf. Men här på landet går det ju inte direkt snabbt.
- 12 kronor, tack! säger korvgubben
- Och med stockholmsrabatt? undrar jag
Tystnad.
- Får jag ingen rabatt, då ska jag ha lite mer ketchup iaf. Jag är trots allt från Stockholm! fortästter jag
Mer ketchup går ju alltid an. Överallt på alla restauranger/korvkiosker/whatever, snålas det som fan med matprodukterna.
Men inte med ketchup.
Ketchup får man tamejfan överallt.
Hur mycket man vill. Är det inte lite konstigt och skrämmande på samma gång?
Nu måste jag iaf betala. Och det gör man ju gladeligen som stockholmare.
Bläddrar bland tusenlapparna och halar fram den ensamma femhundralappen.
- Har du inget mindre? undrar korvgubben, med vetskapen om att han bara har 137 kronor i dagskassan.
- Nä, jag är från Stockholm! svarar jag och slänger femhundralappen lite nonchalant framför honom, för att sedan börja gå min väg.
- Ska du inte ha någon växel? ropar korvgubben och börjar få dollartecken framför ögonen.
- Keep the change, bonde! hojtar jag, medan jag rättar till skjortan och sätter på solglasögonen - trots att det inte är någon sol ute.
Sedan börjar jag fundera på vad häftigt det vore om flera tusen stockholmare åkte hit och var här i en vecka och bara åt, drack och röjde loss.
Kanske köpte lite dyr champagne och sprutade på varandra lite spontant, så som bara en stockholmare kan göra?
Att ingen kommit på den idén tidigare?
Hihi, nej.
Så kan man ju inte göra.
Det vore faktiskt lite pubertalt och tokigt, tänkte jag och låtsades sedan tappa mitt Amex-kort för att alla runt omkring mig skulle se...
Följ med på min resa, suckers!
Det börjar redan på SJ-tåget mot okänd bondhåla.
Personen bredvid försöker inleda ett sånt där patetiskt samtal om allt och ingenting.
- Vad heter du?
Jag bara stirrar på henne, som om hon är helt dum i huvudet, och svarar:
- Jag är från Stockholm.
Redan här blir situationen lite obekväm. Dum-i-huvudet-känslan har nu förflyttats från henne till mig. Men vad spelar det för roll? Jag är ju från Stockholm.
Brukar här slänga upp mina utskrivna papper från "Allt om Stockholms" hemsida. Allt för att verkligen visa att; här har vi å göra med en riktig stockholmare.
Väl framme styr jag kosan (nej, inte kossan) rakt mot en random person som ser sådär härligt lantis ut.
Dags för första frågan.
- Vart ligger tunnelbanan i den här lilla, lilla "staden"?
Innan lantisen har hunnit svara, börjar jag gapskratta och häver ur mig:
- Nej, just det. Ni har ju ingen hahahahahahaha
Nu har man alltså redan hunnit charma staden. Förlåt "staden".
Dags för något att äta.
Mot den lokala korvkiosken.
- Vad får det lov å vara? undrar gubben i korvkiosken.
Fan, man hör ju knappt vad gubbjäveln säger med sin grötiga dialekt. Men låt gå.
- Jag tar en korv, eller nej förresten. Jag köper hela jävla kiosken, jag är från Stockholm!
Kylig stämning, men korvfan får man ju iaf. Men här på landet går det ju inte direkt snabbt.
- 12 kronor, tack! säger korvgubben
- Och med stockholmsrabatt? undrar jag
Tystnad.
- Får jag ingen rabatt, då ska jag ha lite mer ketchup iaf. Jag är trots allt från Stockholm! fortästter jag
Mer ketchup går ju alltid an. Överallt på alla restauranger/korvkiosker/whatever, snålas det som fan med matprodukterna.
Men inte med ketchup.
Ketchup får man tamejfan överallt.
Hur mycket man vill. Är det inte lite konstigt och skrämmande på samma gång?
Nu måste jag iaf betala. Och det gör man ju gladeligen som stockholmare.
Bläddrar bland tusenlapparna och halar fram den ensamma femhundralappen.
- Har du inget mindre? undrar korvgubben, med vetskapen om att han bara har 137 kronor i dagskassan.
- Nä, jag är från Stockholm! svarar jag och slänger femhundralappen lite nonchalant framför honom, för att sedan börja gå min väg.
- Ska du inte ha någon växel? ropar korvgubben och börjar få dollartecken framför ögonen.
- Keep the change, bonde! hojtar jag, medan jag rättar till skjortan och sätter på solglasögonen - trots att det inte är någon sol ute.
Sedan börjar jag fundera på vad häftigt det vore om flera tusen stockholmare åkte hit och var här i en vecka och bara åt, drack och röjde loss.
Kanske köpte lite dyr champagne och sprutade på varandra lite spontant, så som bara en stockholmare kan göra?
Att ingen kommit på den idén tidigare?
Hihi, nej.
Så kan man ju inte göra.
Det vore faktiskt lite pubertalt och tokigt, tänkte jag och låtsades sedan tappa mitt Amex-kort för att alla runt omkring mig skulle se...
torsdag 16 oktober 2008
Nä, nu har det varit tyst om kungahuset för länge.
Är det inte dags för en "borde vi avskaffa kungahuset"-debatt i någon av kvällstidningarna snart?
Det brukar blossa upp någong gång vart tredje år.
Tror dock att kungafamiljen kommer sitta säkert även detta år, trots att Gösta, 55 år, i Ödeshög vill ha bort kungafamiljen - för att den inte fyller någon funktion och kostar Sverige så mycket.
Då skulle Gösta veta att Stockholms skattebetalare hivar iväg 16 miljarder till övriga landet, genom Robin Hood-skatten.
Fatta vad man kunnat göra för dom där 16 miljarderna? Tycker att man kategoriskt borde ta tag i sådana där bönder som sitter ute på landet å klagar.
Jämna hela deras jävla bostad med marken å sätta upp en skylt: "Don´t mess with Stockholm" istället.
Nä, nu ska jag snart skriva hur det går till när jag är ute och representerar Stockholm ute i landet.
Är det inte dags för en "borde vi avskaffa kungahuset"-debatt i någon av kvällstidningarna snart?
Det brukar blossa upp någong gång vart tredje år.
Tror dock att kungafamiljen kommer sitta säkert även detta år, trots att Gösta, 55 år, i Ödeshög vill ha bort kungafamiljen - för att den inte fyller någon funktion och kostar Sverige så mycket.
Då skulle Gösta veta att Stockholms skattebetalare hivar iväg 16 miljarder till övriga landet, genom Robin Hood-skatten.
Fatta vad man kunnat göra för dom där 16 miljarderna? Tycker att man kategoriskt borde ta tag i sådana där bönder som sitter ute på landet å klagar.
Jämna hela deras jävla bostad med marken å sätta upp en skylt: "Don´t mess with Stockholm" istället.
Nä, nu ska jag snart skriva hur det går till när jag är ute och representerar Stockholm ute i landet.
måndag 13 oktober 2008
Nu ska man absolut inte dra alla uteliggare över en kam.
Men.
En del sitter på trottoarkanten och tigger pengar för att få ihop till lite mat och fylla.
Långt ifrån alla, jag vet. Men dom som gör det, här får dom lite tips för å få en riktig jävla heldag!
Börja dagen med ett dopp i Årstaviken. Solen ligger på från tidig morgon. Ta sedan sikte på ett träd med äpplen. Ät några goda äpplen som frukost.
Dra till biblioteket.
Läs tidningarna och kanske ngn bok.
Slösurfa lite om finanskrisen. Även fast du är en stor jävla finanskris själv!
Sedan drar du på en valfri begravning. Sitt å njut av den härliga orgeln och invänta efter-begravningen-fikat.
Har du liiite hjärta, kanske du har ryckt en blomma från någon trädgård på ditvägen, som du kan lägga på kistan.
Efter-begravningen-fikat kan ju vara både en flipp eller flopp. Du hoppas väldigt mycket på tårta, men det kan mycket väl bli bara bulle.
Men, men. Mat som mat.
På fikat bondar du med någon som ser lite ledsen ut. Snacka ihop er om att det vore en bra idé att ta ett "järn" efter fikat.
Gärna hemma hos honom/henne, eftersom du inte har något hem!
Får du napp har du hela dagen räddad.
Ett järn, kan bli flera. Visa lite extra mycket sympati, och du kanske får något tilltugg också.
Om ni har fått i er några drinkar, då är det bara å köra fullt ut. Sup ner er totalt och dra till den sunkiga kvarterskrogen.
Du blir säkert bjuden där också.
Jävlar vilken heldag va?
Gratis är gott!
Men.
En del sitter på trottoarkanten och tigger pengar för att få ihop till lite mat och fylla.
Långt ifrån alla, jag vet. Men dom som gör det, här får dom lite tips för å få en riktig jävla heldag!
Börja dagen med ett dopp i Årstaviken. Solen ligger på från tidig morgon. Ta sedan sikte på ett träd med äpplen. Ät några goda äpplen som frukost.
Dra till biblioteket.
Läs tidningarna och kanske ngn bok.
Slösurfa lite om finanskrisen. Även fast du är en stor jävla finanskris själv!
Sedan drar du på en valfri begravning. Sitt å njut av den härliga orgeln och invänta efter-begravningen-fikat.
Har du liiite hjärta, kanske du har ryckt en blomma från någon trädgård på ditvägen, som du kan lägga på kistan.
Efter-begravningen-fikat kan ju vara både en flipp eller flopp. Du hoppas väldigt mycket på tårta, men det kan mycket väl bli bara bulle.
Men, men. Mat som mat.
På fikat bondar du med någon som ser lite ledsen ut. Snacka ihop er om att det vore en bra idé att ta ett "järn" efter fikat.
Gärna hemma hos honom/henne, eftersom du inte har något hem!
Får du napp har du hela dagen räddad.
Ett järn, kan bli flera. Visa lite extra mycket sympati, och du kanske får något tilltugg också.
Om ni har fått i er några drinkar, då är det bara å köra fullt ut. Sup ner er totalt och dra till den sunkiga kvarterskrogen.
Du blir säkert bjuden där också.
Jävlar vilken heldag va?
Gratis är gott!
torsdag 9 oktober 2008
Läser att en norsk toppolitiker har ringt 793 samtal till såkvinnor, för en totalkostnad på 50 000 kronor.
"Det har tidigare inte framgått att stora delar av utgifterna har varit samtal till alternativa vägledare, så kallade spåkvinnor. Det beklagar jag djupt."
Hahaha. Alternativa vägledare. Det är ju faktiskt väldigt roligt.
- Hmm, ska vi sluta döda sälar?
- Kanske. Ska bara ringa min alternativa vägledare.
Sedan kan man ju alltid fråga sig hur man kan vara en "toppolitiker" om man ringer spåkvinnor.
Men nu börjar man ju förstå Göran Perssons fetma i alla fall.
Göran Persson: Hur ska vi göra i den här frågan tycker du?
Alternativ vägledare: Ät mer mat för fan!!!
"Det har tidigare inte framgått att stora delar av utgifterna har varit samtal till alternativa vägledare, så kallade spåkvinnor. Det beklagar jag djupt."
Hahaha. Alternativa vägledare. Det är ju faktiskt väldigt roligt.
- Hmm, ska vi sluta döda sälar?
- Kanske. Ska bara ringa min alternativa vägledare.
Sedan kan man ju alltid fråga sig hur man kan vara en "toppolitiker" om man ringer spåkvinnor.
Men nu börjar man ju förstå Göran Perssons fetma i alla fall.
Göran Persson: Hur ska vi göra i den här frågan tycker du?
Alternativ vägledare: Ät mer mat för fan!!!
Har ni tänkt på en sak med Idol?
En del blir toksågade i veckofinalerna.
"Du har valt fel låt", "Dina kläder passar inte alls till låten", "Du sjunger i fel tonart" osv.
Hur är detta möjligt?
Jag menar, alla deltagarna har ju tillgång till en sångpedagog och stylist. Samt repar in låten med ett band.
Det känns ju som om någon under vägens gång, borde hojta till och säga att: "Vi får nog ändra lite här!".
Men nä, istället kliver vissa ut på fredagen och blir toksågade.
Mycket märkligt när TV4 lanserar sina sångpedagoger och styliseter som "Sveriges bästa".
Jo, tjenare.
Nästan lika osannolikt som att orka vara vegeterian hela livet!!!
En del blir toksågade i veckofinalerna.
"Du har valt fel låt", "Dina kläder passar inte alls till låten", "Du sjunger i fel tonart" osv.
Hur är detta möjligt?
Jag menar, alla deltagarna har ju tillgång till en sångpedagog och stylist. Samt repar in låten med ett band.
Det känns ju som om någon under vägens gång, borde hojta till och säga att: "Vi får nog ändra lite här!".
Men nä, istället kliver vissa ut på fredagen och blir toksågade.
Mycket märkligt när TV4 lanserar sina sångpedagoger och styliseter som "Sveriges bästa".
Jo, tjenare.
Nästan lika osannolikt som att orka vara vegeterian hela livet!!!
måndag 6 oktober 2008
Ska bli vegeterian förresten!
Återkommer med bilder och text om hur det går för mig.
Fy fan vad gott det ska bli med massa grönsaker å fisk å bönor å ja, jag blir helt till mig av alla godsakerna jag räknar upp.
Ska dessutom försöka tänka som en vegeterian.
Kan ju inte vara så svårt å tänka som ett dumhuvud i och för sig?
Ojoj, känns som om jag minimerar min popularitet i den här bloggen.
Men...det skiter jag fullständigt i!
En riktig jävla stoppkloss
Värst är det ju annars när man har en 80+ framför sig i kassan.
- 94 kronor, säger den i kassan.
80+ letar fram en 100 lapp.
Men det räcker inte så, näää, nu ska det hittas 4 kronor till. Gärna i slow motion.
Allt för att det ska bli enkelt att räkna ut.
Men vem är det som 80+ egentligen hjälper?
* Maskinen som räknar ut växeln automatiskt?
* Sig själv som slipper några småmynt? Jag menar, småmynt är tyvärr något man tvingas leva med hela livet och 80+ kan ju omöjligt på 80-årsdagen börjat tröttna på småmynt?
* Alla som står å väntar i kön och som mest står å hoppas på en snabb å smärtfri död för 80-plusaren?
Nej, dom borde hamna i samma fack som människor som har på sig sin ryggsäck på tunnelbanan/pendeltåg. Hur tänker dom där egentligen?
Visste ni för övrigt att ryggsäcksmänniskorna, som vägrar ta av sig sin ryggsäck, utgöt en stor andel av dom som blir rånade i tunnelbanan?
Jag måste faktiskt säga att det är rätt åt dem.
- 94 kronor, säger den i kassan.
80+ letar fram en 100 lapp.
Men det räcker inte så, näää, nu ska det hittas 4 kronor till. Gärna i slow motion.
Allt för att det ska bli enkelt att räkna ut.
Men vem är det som 80+ egentligen hjälper?
* Maskinen som räknar ut växeln automatiskt?
* Sig själv som slipper några småmynt? Jag menar, småmynt är tyvärr något man tvingas leva med hela livet och 80+ kan ju omöjligt på 80-årsdagen börjat tröttna på småmynt?
* Alla som står å väntar i kön och som mest står å hoppas på en snabb å smärtfri död för 80-plusaren?
Nej, dom borde hamna i samma fack som människor som har på sig sin ryggsäck på tunnelbanan/pendeltåg. Hur tänker dom där egentligen?
Visste ni för övrigt att ryggsäcksmänniskorna, som vägrar ta av sig sin ryggsäck, utgöt en stor andel av dom som blir rånade i tunnelbanan?
Jag måste faktiskt säga att det är rätt åt dem.
Tidsbovar finns det gott om i vårat samhälle.
I mataffären framförallt.
Där stjäl människor extremt mycket tid av mig.
Nu pratar vi givetvis om när det handlar om att betala. Du vet, du står i en kö och väntar och väntar. Anledningen till att du står där är för att du ska betala dina varor.
För att få gå hem med det du ska köpa behövs alltså antingen ett bankomatkort eller pengar.
Det är ju inte så svårt? Det går ju ganska snabbt att betala också.
Men inte för en del.
Dom har lagt upp sina varor på rullbandet. Står som fån och väntar på att kassörskan ska slå in alla varor. Därefter säger hon den totala summan.
DÅ.
Ja först DÅ, ramlar den där polletten ner.
”JAG MÅSTE BETALA, VART ÄR MINA PENGAR/MITT BANKOMATKORT?”.
Leta, leta, leta. Nånstans i väskan borde ju plånboken finnas.
Detta tar tid.
Jag handlar i snitt ungefär 4 dagar i veckan. I snitt stjäls det cirka 30 sekunder varje gång eftersom folk inte har cashen redo när det är dags att betala.
Dags att räkna lite nu, tycker jag.
Det stjäls 2 minuter för mig per vecka. 52 veckor på ett år. Oj, nu är vi uppe i 104 minuter.
Cirka 1,5 timmar per år alltså. Om 36 år, har jag alltså blivit bestulen på TVÅ hela dagar.
Jag lovar, skulle man gå fram och fråga någon om den har lust att stå i en matkö i två dagar i sträck, skulle svaret alltid bli: ”nej, det har jag inte tid med”
Själv har jag inte tid med saker som så lätt kan undvikas!
I mataffären framförallt.
Där stjäl människor extremt mycket tid av mig.
Nu pratar vi givetvis om när det handlar om att betala. Du vet, du står i en kö och väntar och väntar. Anledningen till att du står där är för att du ska betala dina varor.
För att få gå hem med det du ska köpa behövs alltså antingen ett bankomatkort eller pengar.
Det är ju inte så svårt? Det går ju ganska snabbt att betala också.
Men inte för en del.
Dom har lagt upp sina varor på rullbandet. Står som fån och väntar på att kassörskan ska slå in alla varor. Därefter säger hon den totala summan.
DÅ.
Ja först DÅ, ramlar den där polletten ner.
”JAG MÅSTE BETALA, VART ÄR MINA PENGAR/MITT BANKOMATKORT?”.
Leta, leta, leta. Nånstans i väskan borde ju plånboken finnas.
Detta tar tid.
Jag handlar i snitt ungefär 4 dagar i veckan. I snitt stjäls det cirka 30 sekunder varje gång eftersom folk inte har cashen redo när det är dags att betala.
Dags att räkna lite nu, tycker jag.
Det stjäls 2 minuter för mig per vecka. 52 veckor på ett år. Oj, nu är vi uppe i 104 minuter.
Cirka 1,5 timmar per år alltså. Om 36 år, har jag alltså blivit bestulen på TVÅ hela dagar.
Jag lovar, skulle man gå fram och fråga någon om den har lust att stå i en matkö i två dagar i sträck, skulle svaret alltid bli: ”nej, det har jag inte tid med”
Själv har jag inte tid med saker som så lätt kan undvikas!
fredag 3 oktober 2008
Ett tips!
Många som läser böcker är besvärade av att innan dom läst ut boken, läser dom sista sidan.
För helvete, gör som jag!
Klipp ut sidjäveln!
Och kasta skiten åt helvete!!!!
Man kanske borde skriva lite om Blondinbella i sin blogg?
Alla verkar göra det nämligen.
Många verkar tycka att det är sjukt att hon har så många besökare, med tanke på innehållet i hennes blogg.
Att den inte är särskilt tänkvärd eller håller något vidare klass.
Hur kan så många följa en blogg som inte handlar om något speciellt?
Egentligen är det inte särskilt häpnadsväckande.
Alla verkar göra det nämligen.
Många verkar tycka att det är sjukt att hon har så många besökare, med tanke på innehållet i hennes blogg.
Att den inte är särskilt tänkvärd eller håller något vidare klass.
Hur kan så många följa en blogg som inte handlar om något speciellt?
Egentligen är det inte särskilt häpnadsväckande.
Vafan, 1 miljon följde Big Brother. Ett program om några människor instängda i ett hus.
Man kan ju även jämföra hennes blogg med Aftonbladet-syndromet. Tidningen som dom flesta hatar, men som ändå har massa köpare och besökare.
Surfar du dessutom in på en random blogg, inser du att 99 av 100 bloggar är ganska intetsägande och allt som oftast skrivet med ett extremt bristfälligt språk.
Det ter sig lite märkligt, med tanke på att folk verkar kunna se brister i någon annans blogg – för att sedan skapa en egen och göra ett riktigt lågvattenmärke av den.
Iaf. Läste en gång för längesedan i tidningen om en person som aldrig mer skulle besöka Blondinbellas blogg för att hon fick pengar, för att marknadsföra vissa produkter.
”Nu tänker jag aldrig mer läsa bloggen”, sade en upprörd människa.
Jag blev lite oroad.
Av den upprörda människan.
Hur hade människan kunnat sitta å läsa bloggen tidigare och INTE insett att Blondinbella får pengar för att marknadsföra vissa produkter?
Större delen av hennes blogg är ju ett namedroppande av produkter som marknadsförs.
Man blir ju nästan lite rädd att folk inte reflekterar över en sådan sak.
Vad jag själv tycker om Blondinbellas blogg?
Jag är mest imponerad över att hon gör så jävla mycket grejer hela tiden.
Man är ju lite dum, så om jag hade använt min hjärna i den utsträckningen – hade jag bara fått ont i huvudet.
Oj, nu har jag svävat iväg lite här. Anledningen till att jag skriver om hennes blogg är att den är extremt populär, å jag tänkte försöka få min blogg att bli lite mer populär.
Så varför inte apa efter?
Jag har en röd lampa på min fönsterkarm. Tänkte att företaget, som gjort lampan, kanske ville sponsra mig med lite pengar? Jag menar, en bild på deras lampa – i min blogg!
Ringde helt sonika upp företaget.
Företaget: Välkommen till XXXXXX, vad kan jag hjälpa dig med?
Jag: Hej det är Joel….
Företaget: Eh, okej.
Jag: Jo, jag tänkte. Jag har en lampa från er. Å jag tänkte ta en bild på den och lägga upp i min blogg. Kan ni sponsra mig med lite pengar för att jag gör det?
Företaget: Vi kan ju inte ge pengar till vem som helst bara sådär. Vad handlar bloggen om?
Jag: Om negrer och sånt där.
Företaget: Det verkar inte som någon vidare seriös blogg. Vi avstår nog.
Jag: Då skiter jag i å lägga upp bilden på lampan!!!!
Företaget: Okej.
Jag: Den är ändå ful.
Företaget: Ehm, okej.
Jag. Den är ful, ful, ful, fuuuuuuuul!
Företaget: Nu tänker jag avsluta samtalet.
Jag: JÄTTEFUUUUUUUUUUL.
*klick*
Givetvis lägger jag upp en bild på lampan ändå.
Det här är min lampa:
Ibland är den tänd!
Man kan ju även jämföra hennes blogg med Aftonbladet-syndromet. Tidningen som dom flesta hatar, men som ändå har massa köpare och besökare.
Surfar du dessutom in på en random blogg, inser du att 99 av 100 bloggar är ganska intetsägande och allt som oftast skrivet med ett extremt bristfälligt språk.
Det ter sig lite märkligt, med tanke på att folk verkar kunna se brister i någon annans blogg – för att sedan skapa en egen och göra ett riktigt lågvattenmärke av den.
Iaf. Läste en gång för längesedan i tidningen om en person som aldrig mer skulle besöka Blondinbellas blogg för att hon fick pengar, för att marknadsföra vissa produkter.
”Nu tänker jag aldrig mer läsa bloggen”, sade en upprörd människa.
Jag blev lite oroad.
Av den upprörda människan.
Hur hade människan kunnat sitta å läsa bloggen tidigare och INTE insett att Blondinbella får pengar för att marknadsföra vissa produkter?
Större delen av hennes blogg är ju ett namedroppande av produkter som marknadsförs.
Man blir ju nästan lite rädd att folk inte reflekterar över en sådan sak.
Vad jag själv tycker om Blondinbellas blogg?
Jag är mest imponerad över att hon gör så jävla mycket grejer hela tiden.
Man är ju lite dum, så om jag hade använt min hjärna i den utsträckningen – hade jag bara fått ont i huvudet.
Oj, nu har jag svävat iväg lite här. Anledningen till att jag skriver om hennes blogg är att den är extremt populär, å jag tänkte försöka få min blogg att bli lite mer populär.
Så varför inte apa efter?
Jag har en röd lampa på min fönsterkarm. Tänkte att företaget, som gjort lampan, kanske ville sponsra mig med lite pengar? Jag menar, en bild på deras lampa – i min blogg!
Ringde helt sonika upp företaget.
Företaget: Välkommen till XXXXXX, vad kan jag hjälpa dig med?
Jag: Hej det är Joel….
Företaget: Eh, okej.
Jag: Jo, jag tänkte. Jag har en lampa från er. Å jag tänkte ta en bild på den och lägga upp i min blogg. Kan ni sponsra mig med lite pengar för att jag gör det?
Företaget: Vi kan ju inte ge pengar till vem som helst bara sådär. Vad handlar bloggen om?
Jag: Om negrer och sånt där.
Företaget: Det verkar inte som någon vidare seriös blogg. Vi avstår nog.
Jag: Då skiter jag i å lägga upp bilden på lampan!!!!
Företaget: Okej.
Jag: Den är ändå ful.
Företaget: Ehm, okej.
Jag. Den är ful, ful, ful, fuuuuuuuul!
Företaget: Nu tänker jag avsluta samtalet.
Jag: JÄTTEFUUUUUUUUUUL.
*klick*
Givetvis lägger jag upp en bild på lampan ändå.
Det här är min lampa:
Ibland är den tänd!
Och ibland är den släckt.
Spännande värre va?
Beundrarmejl
Många hör av sig och undrar hur mycket jag tjänar på den här bloggen.
Jag kan tyvärr inte kommentera några siffror, men kan iaf säga att det handlar om ett nollsiffrigt belopp.
Jag kan tyvärr inte kommentera några siffror, men kan iaf säga att det handlar om ett nollsiffrigt belopp.
onsdag 1 oktober 2008
Namn är min grej!
Den här DAN skulle bli bra!
Jag satt på en KAJ, kastade STEN i vattnet, spelade UNO med mig själv och funderade på om jag skulle balansera på en LINA
Vilken KARL jag skulle vara då. SANNA mina ord!
Men tänk om jag skulle slå KNUT på mig själv å ramla?
Nä, INGE bra idé. Kan ju få ont i min AXEL då .
Plötsligt kände jag mig TOM i magen. Dags för lite pasta med FELIX ketchup.
Skönt å vara ensam, så man slapp dela med massa EGON.
Det hade ju inte blivit mycket mat PER person då? Dessutom när jag bara hade två OLIVER till efterrätt.
Men helvete, maten var frusen å hade inte hunnit TINA.
Fick äta på MAX istället.
Man kan ju inte alltid vara BRORduktig.
Nej! Kissnödig efter maten. Vilken tur att jag såg en skog nära kajen.
Dags för PETTER-NIKLAS att göra entré! Eller DICK som han ibland kallas.
Därefter fann jag en STIG. Läskigt. Här skulle inte jag vilja BO.
Hann inte tänka mer, såg en BJÖRN.
Lets make some LOVE, BJÖRNjävel, tänkte jag!
Istället sprang den efter mig. Vågade inte kolla bakom min AXEL.
FRED, skrek jag. Synd att man inte hade en GUN.
Slutade med ett JACK i ögonbrynet. Stackars min ögonFRANS.
Men, men. Man är ju en VIKING. Och den rörde ju inte min LENA kind iaf.
INGA mer utflykter för mig på ett tag.
Men vilken DAG det blev!
Nästan som en SAGA!
Jag satt på en KAJ, kastade STEN i vattnet, spelade UNO med mig själv och funderade på om jag skulle balansera på en LINA
Vilken KARL jag skulle vara då. SANNA mina ord!
Men tänk om jag skulle slå KNUT på mig själv å ramla?
Nä, INGE bra idé. Kan ju få ont i min AXEL då .
Plötsligt kände jag mig TOM i magen. Dags för lite pasta med FELIX ketchup.
Skönt å vara ensam, så man slapp dela med massa EGON.
Det hade ju inte blivit mycket mat PER person då? Dessutom när jag bara hade två OLIVER till efterrätt.
Men helvete, maten var frusen å hade inte hunnit TINA.
Fick äta på MAX istället.
Man kan ju inte alltid vara BRORduktig.
Nej! Kissnödig efter maten. Vilken tur att jag såg en skog nära kajen.
Dags för PETTER-NIKLAS att göra entré! Eller DICK som han ibland kallas.
Därefter fann jag en STIG. Läskigt. Här skulle inte jag vilja BO.
Hann inte tänka mer, såg en BJÖRN.
Lets make some LOVE, BJÖRNjävel, tänkte jag!
Istället sprang den efter mig. Vågade inte kolla bakom min AXEL.
FRED, skrek jag. Synd att man inte hade en GUN.
Slutade med ett JACK i ögonbrynet. Stackars min ögonFRANS.
Men, men. Man är ju en VIKING. Och den rörde ju inte min LENA kind iaf.
INGA mer utflykter för mig på ett tag.
Men vilken DAG det blev!
Nästan som en SAGA!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)